fredag 24 september 2010

Matdagbok!

Det är grejer det. Det har varit som min bästa kompis mellan varven. Det var när jag började gå upp i vikt igen efter min första övervikts operation som det var dax att börja kolla intaget. Jag tycket ju att jag åt ganska OK. Ja det gjorde jag men för ofta och det slank ned ett och annat som var mindre lämpligt. Pratade med min dietist. Hon föreslog att jag skulle skriva varje dag allt jag åt och mejla till henne 1 gång i veckan. Det var intressant att göra för mig för det var en del som slank in. Jag skulle uppge allt jag åt i uppskattad mängd och klockslag.


Det är ett väldigt enkelt sätt att hålla koll på vad och hur man äter. Dagboken skall fyllas i och följas varje dag, varje gång du äter eller dricker någonting och inte sammanfattas vid slutet av dagen, för jag lovar att det är jätte lätt att glömma bort under dagen de små ätbara sakerna som åkte in. Skriver man hela tiden blir det till slut en aha upplevelse. 


Jag skriver matdagbok med jämna mellanrum även numera för att ha lite koll på mig själv. Brukar köpa en snygg  anteckningsbok i lagom storlek så att den får plats i min väska.


"Sök inte efter alla fel, sök efter en bättre lösning"


Kram Mia


onsdag 22 september 2010

Dumping,vad är det?

Innan jag gjorde min Gastric Bypas kunde jag ju äta hur som helst och när som helst. Behövde aldrig tänka på sammansättningen av det som skulle ätas. Det var kanske en av anledningarna till att det blev som det blev.
Men efter operationen har jag fått lära mig att det är av  yttersta vikt att veta vad jag behöver för att må bra och inte Dumpa.


Vad är då Dumpa?


Det är ett sätt för kroppen att berätta för mig att jag inte har ätit rätt. Kanske för stor portion eller för mycket fett och sött. Kroppen säger liksom ifrån.
I börja dumpade jag ganska ofta, det tog  ibland ca 2 tim innan attacken kom. Jag kallar det för attack för det är inget jag trivs med att ha. Kroppen blir skakig kallsvettig och hjärtklappning ofta också med trötthet
Det är inte alla som har dumping.  Utan det är väldigt individuellt.  Numera kan jag kontrollera det ganska bra. Ibland när jag går ut och äter kan det hända för ögat ser ju inte allt som finns på tallriken. 
Men jag har ju lärt mig att leva med Dumpingen som en slags" varningsklocka".  Det bäst som hänt mig är ju att jag mår så kanon bra numera och kan leva mitt liv med glädje.


"Äta bör man annars dör man"


Idag blev det wok till middag, grönsaker, strimlad lövbiff  och lite nudlar....


Kram Mia







tisdag 21 september 2010

Ska man va fin får man lida pin

Ja så har det varit under många år. Mina fötter ha inte haft det lätt att vara med mig jämt. De skulle säkert ha valt en annan kropp om de fått bestämt. Varför kan man ju undra, jag har i alla år älskat att gå i höga klackar. Tycker att det är snyggt, kvinnligt och man får  en himla bra hållning. 

Det kanske inte har varit det smartaste sättet att värna om fötterna, man har ju bara ett par! 

Tyngden på trampdynorna har varit ganska kraftig det är ju liksom där tyngden hamnar till slut. Men vad gjorde det på den tiden hade jag ju inte den smärt som jag numera har varje dag. Undra hur många kilo det blir i tyngdkraft? 113 kg på den främre delen av foten? De var ju tur för mig att jag tog mitt förnuft till fånga och började min viktresa neråt..

Men det finns ju lösningar på allt. Med en ortopeds hjälp så blev det i våras inlägg i de flesta skor, ja man kan flytta emellan alla de par jag har. Kan inte fatta att det är så kul med skor, känns som jag har ett par för var dag. 
Men det är jag värd. Till dig som inte vill göra samma misstag, att bruka kroppen maxat så finns det ju bättre val numera. Även jag har börjat inhandla skor med bättre komfort. 

"Sent ska syndan vakna"

Kram Mia


Tack för att just Du

Har hittat till min Blogg. Det är fantastiskt att så många tittat in till mig alla redan.  Jag vill verkligen visa min TACKSAMHET för det. Jag tror att vi borde vara mer tacksamma mot varandra. Ett leende eller några positiva ord på vägen ger så mycket mer än vad många kan ana.

Det värmer i mitt inre. Ger mig inspiration i massor. Och min förhoppning är att även just Du skall få energi i mängder och göra något kreativt av. Som just du mår bra av. Det är alltid det första steget som är svårast att ta, men vet man bara VARFÖR så är det ju så mycket lättare.


"Det finns inget dåligt väder bara mindre tåliga kläder"


Ha en fin dag! Kram Mia

måndag 20 september 2010

Min första plastik operation

Nästan 3 år efter min Gastric Banding var det dax för bröst reduktion..Den gjordes på Huddinge sjukhus. .Jag ler för mig själv när jag tänker tillbaks på besöket när jag och sjuksköterskan kollade in vilken storlek mina nya bröst skulle ha. Det går inte att beskriva hur dessa "plastburkar" i olika storlekar skulle föreställa  ja just bröst...Till slut hittade vi en passande storlek..

Jag gick från storlek på BH från  DD 90 till B 75. 

Operationen gick bra jag låg inne bara någon dag. Väl hemma kunde jag knappt hälla kaffe i min egna kopp, ganska handikappad var men ett tag, men vad gör väl det när det händer så spännande saker i ens liv.

Stygnen/häft klamrar togs bort på mottagningen. Jag låg på britsen mådde så där när jag kände hur de trixade med mig. Så säger den trevliga sköterskan "dom e ju kanon snygga" jag böjde huvudet lite upp såg något svält och lätt blått....ja de var dom kanon snygga brösten. När jag sen skulle resa mig upp från britsen och kolla i spegeln höll jag på att ramla baklänges. 7 Hg på varje sida var bort och även min mitt punkt i kroppen, gud så svajigt det var ett tag. 1.4 kg det är ju en del att tappa bort.

Här började jag känna mig rätt nöjd det var våren -97.  Ni skulle sett mig njuta i NYA Bikins den sommaren utan band som sitter på axlarna. Det är en stor glädje i mitt liv att jag fick göra bröst reduktionen.


PS: Idag blev det Kalkon med Ratatoil till middag.


"Det bästa i världen finns inom två armars räckvidd"

Kram Mia

söndag 19 september 2010

Då & Nu

Jag har ju alltid älskat att lagat mat & bakat. Skulle nog hellre kalla det för ett skapande i köket.. Förr gick jag alltid med ett förkläde på magen när jag var hemma. Bakade nästan varje dag  något åt oss i familjen eller till någon annan familj..Lagade mat till oss och även till andra familjer när det skulle vara större volymer, födelsedagar mm. 

Nu mera bakar jag bra till födelsedagar, eller när lilla barnbarnet snällt frågar. Eller när det ringer någon vän som behöver hjälp så skapar jag ihop något. De vet att det fixar sig bara de hör av sig i tid.

Jag blev om opererad november 2000, till en Gastric Bypas o de har ju varit helt underbart. Det var efter denna operation som jag fattade galoppen på riktigt allvar att jag måste ändra om mitt tänk och framför allt vad jag åt. Planering planering. Ja jag började se till att det som var bra för oss att äta allt fanns hemma och också tillagat.

Det har varit och är en stor hjälp för mig att det alltid finns bra mat klart. När jag kommer hem från ganska långa arbetsdagar behöver jag inte fundera på vad jag skall äta. Utan vad väljer jag av det som finns färdiglagat. 

Oftast tar jag 1 timme på söndag och fixar till det på. Ett par saker går i ugnen och något i grytan. 
Det är svårare att falla för frestelsen, av sådant jag inte mår bra av att äta när jag gör denna planering. Tid och pengar sparar jag nog på också. Och de kan jag ju göra något roligare av än fundera på vad jag skall äta idag.

Idag åt jag Pannbiff med soltorkade tomater körda i mixer, blandat med olivolja.
wokade grönsaker, lite bulgur & tzatsiki...mums så gott de va..

"Det finns ingen glädje som kan mäta sig med den att  tjäna andra"

Kram Mia




lördag 18 september 2010

Livskvalité!

Av högsta nivå är det när det kommer en skuttande liten kille och ropar mormor får du sluta nu! För vi ska spela fotboll. Kunderna ler och undrar om det är mig han kallar mormor? ja helt rätt så är det, värmen sprider sig i kroppen.

Vi packar oss hem regnet vräker ner och jag frågar om det är fotboll som gäller? Han ler och säger vi myser i stället, himla härligt. Vi skaffar oss lite mat på vägen hem önskemålet var kebab denna gång. Massor med grönsaker och kött med bröd och lite annat jox stoppar vi i våra magar. 

Efter maten så händer det som jag inte kunde göra med mina egna barn,,ligga på golvet och köra bil långa stunder, bygga parkerings hus och allt möjligt. Det är en så skön känsla i mig att jag kan njuta av det nu, när ett nytt härligt liv  finns i min närhet.

När vi ligger på golvet och leker ser jag spjuvriga ögon som ligger och rullar runt i hallen jag frågar vad är det som är så kul, inget svar.....Efter en stund frågar han om det finns bruna muffins hemma, nä det finns det inte, en stunds tystnad igen,,då bakar vi tycker jag säger han..och vipps så är vi igång att skapa av det som finns hemma. Vi sitter på golvet framför ugnen och ser hur det växer till sig, han pratar om allt mellan himmel och jord. Kollar att det finns någon tom burk att stoppa bakverket i för jag vill ta med till mamma.....självklart får han det, går härifrån med burk under armen och säger ses snart igen mormor, en annan dag är hans ord.

En underbar kväll med många insikter på livets goda och all den inspiration jag får av att umgås med den lille. Det är ett av mina verktyg!

"Ta vara på ditt liv det går inte i repris!

Kram Mia