torsdag 30 september 2010

Ny kompetens växer fram!

I dag har jag börjat en utbildning till Alkoholrådgivare. Det har varit en fantastisk dag med mycket information om hur utbildningen är upplagd.

  • Alkoholkunskap
  • Motiverande samtal
  • Introduktion i kognitiv beteendeterapi
  • Återfallsprevention
  • Behandlingsupplägg

Att kunna arbeta både som Dipl, kostrådgivare och Alkoholrådgivare med min kompetens som fd "överviktig" och mitt eget sockerberoende som jag har tagit mig ifrån känns som en bra kombination.
En av alla toppen böcker jag läst är Sockerbomben av Bitten Johnsson, en toppen bok för dig som vill läsa mer om vad är sockerberoende och hur skall jag veta om jag är det??

Ikväll skall jag göra av med massa energi på att möblera om, det är lite ovant att sitta stilla en hel dag. Tänkte fixa till mitt kontor. Inreda med ljus och värme.

"Vision är att kunna se hur det skall bli"


Till middag blev det rotsaker i ugn med kalkon till..

Kram Mia

tisdag 28 september 2010

Hur kan det bli...

Så härligt?? Ja det kan man kanske undra. Jag har ju under ganska många år arbetat med MÅL-PLAN-PLANERING i mitt liv, men det har ju liksom inte riktigt blivit som jag har velat tidigare. Suddigt och så har jag ju inte kommit ända fram, utan saker runt mig har fått styra o ställa. Och det beror på lite olika faktorer som tex:

  • Otydliga mål
  • Inte riktigt vetat "mitt VARFÖR"
  • Varit rädd för att lyckas
  • Inte riktigt trott på mig själv
  • Gett av min tid till andra
  • Satt mig själv sist
Men du som läser detta och vill lyckas med det DU vill i ditt liv, gör då inte samma misstag som jag gjorde tidigare i mitt liv. Börja äta bättre på måndag, ja det gör jag i morgon, händer inte mig, ja ja jag ska sen. Så här var det för mig när barnen var små och min ork inte var på topp, jag orkade inte fatta att det var ju mitt liv som passerade på något vis.

Nu känns det som en röd matta är utlagd och jag går framåt på den. Jag har tydliga MÅL. Där jag knyter härliga intressanta samarbetspartner till mig av olika slag.( ska berätta snart). Och igår nöp jag mig i armen när det ringde om intervju!!! idag var jag på intervjuen...och det var jag som fick platsen, de känns ju för gott!!! Nu återstår ju bara resten att lösa.

"Lev idag i morgon kan det vara för sent"


Kram Mia

måndag 27 september 2010

Tjoho va det händer!

Kanon dag med massa möten hit och dit!
Började dagen med en 30 minuters promenad i rask takt. Sen frukost som innehöll 2 knäcka bröd med groddar och kalkon med  kaffe till. Fixat och donat med mail i massor. Hemsidan växer sakta men säker fram, just nu är det fokus på produkt fliken.

Ger mig iväg med packad väska mot city. Snubblar in på Vibrationsträning ett pass på 30 min, är inne på min 4:e vecka så på fredag är det dax att mätas igen. Det känns på kläderna att något har hänt..ska bli såååå spännande att få se måttbandets siffror.  
Lunchen blev en liten Sushi.

Sen bar det av till Pauluns Näringscenter för workshop med ett härligt gäng kostrådgivare & Martin Brunnberg som höll i utbildningen. En riktig inspirations källa.  Vilket härligt forum det blev, med massor av inspiration. Tack för att ni delade med er så ödmjukt. Mätning med BOD POD en apparat som mäter Kroppsfett/Fettri massa. De var inget tokigt resultat denna gång, känner mig rätt nöjd. 

O mitt i alltihopa ringer telefonen och jag får kasta om hela min morgon dag för jag skall på en intervju.. Jag nyper mig i armen för att kolla om jag drömmer....det är flyt just nu. Kan det ha något med min inställning till livet eller är det bara tur att det rinner på så härligt?

Middagen ja det har jag ätit! Grönsaker i pannan med bacon och pasta blev det idag.

"Kunskap utan aktivitet är värdelöst vetande"

Kram  Mia



söndag 26 september 2010

Hur blev det med sopsäckarna!

Det räckte inte med 48 sopsäckar, nej det blev faktiskt 90 st sopsäckar innan jag var klar med allt. Även flytt- kartonger och annat man kan packa i fylldes med en rasande hastighet..

O varför skriva om detta? Att vara mamma åt sin pappa....
De första 13 åren i mitt liv var han en fantastisk pappa. Men sen hände det massa saker i hans liv, som gjorde att det var den lättaste vägen för honom att ta till flaskan och döva det som gick att döva. Åren gick och jag fick egen familj. Kontakten med honom blev allt sämre. Mitt sätt att agera på den tiden var ju på sätt och vis det samma men jag tog till söta saker när det var jobbigt.

Min pappa o jag har haft en ganska dålig relation de sista 15 åren pga han leverne. Med en ständig oro i kroppen, över om han lever eller inte, har jag under många år haft en relation med hans läkare & sociala myndigheter. Så kom det ett samtal till mig i våras med informationen om att vi tänker värka din pappa! Sen den dagen i april har det hänt  mycket vill jag lova. Sommaren gick och det var mest ett krig i telefon med alla inblandade. Till slut ringde min pappas läkare mig och undrade hur fort kan du ta dig hit!! Oj Oj det får jag ju fixa på något vis så jag tog tåget....

På 3 veckor har jag  tömt hans lgh, pappa är inflyttad till ett tillfälligt boende. Fullmakten är på skriven för mig att sköta han ekonomi. Han är ren, mätt och upplevs väldigt nöjd med allt just nu. Han tittade på mig lite under lugg sist jag träffade honom och sa TACK!!

Jag har fått tillbaks min pappa på ett ganska brutalt sätt!! Det finns mycket att bearbeta kring detta. Han har också frågat efter sina barnbarn...de är ju mina barn han frågar efter..


"Livet är en gåta till för att lösas"


Ha en fantastisk dag!! Mia

lördag 25 september 2010

Synsätt på överviktiga?

Hur vi ser på varandra! Det har jag ju verkligen med egen erfarenhet fått uppleva på olika håll. Inte alltid med glädje.

I bland har jag trott och haft en känsla av att vara mindre värd när jag var överviktig. Att behandlas som dum eller ja ja du fattar ju ändå inte. Har i perioder varit min vardag. Blickar som också granskade hur jag åt. Kommentarer som att du kanske skulle äta nyttigare...

Tänkte skriva ihop hur det gick till en gång på mitt jobb. Det här hände för 14 år sedan.
Arbetade på den tiden på ett så kallat Servicehus med många våningar och huset var i U-form. Där sprang vi runt och hade vårdtagare lite här och där, när larmet gick kanske det var på andra sidan av U:et, ja det var långt att gå, man kanske hade en vårdtagare på toaletten när man fick ge sig av. Efter ett tag på denna arbetsplats började jag se andra möjligheter som att spara tid till vårdtagarna med att arbeta våningsvis eller i 2 plan men på varandra, ja förslagen var många. Chefen tycket att det var ett mycket bra förslag som vi skulle genomföra. Det handlade ju också om att höja säkerheter för de boende. 
Men vet ni vad den övriga personalen kallade det! JO det var ju lättare för mig att jobba när det blev mindre avstånd att gå. Det här är en sann historia. Jag stannade inte kvar där så länge, utan fick efter ett tag erbjudande om att börja arbeta med personalfrågor på en personalavdelning. Jag tackade JA till det med glädje, för där sågs jag med andra ögon..

Skriver denna text för jag är helt övertygad om att just DU som läser kanske har någon i din närhet som sitter i samma situation som jag har suttit i. Och det går att förändra, jag lovar.

Deras beteende säger ju mer om dem än vad det gör om mig, att döma för hur jag såg ut!!! Inte min kompetens/personlighet!!! Det känns bra gott nu när jag ibland stöter på någon i från denna tid, de vet liksom inte vad de ska säga. Och jag frågar glatt hur har du det nu för tiden, för jag bryr mig genuint om människor. Även de som en gång inte var för trevliga. För jag tror att de gjorde sitt bästa.

"Det finns bara en du kan förbättre: dig själv"


Kram Mia

fredag 24 september 2010

Matdagbok!

Det är grejer det. Det har varit som min bästa kompis mellan varven. Det var när jag började gå upp i vikt igen efter min första övervikts operation som det var dax att börja kolla intaget. Jag tycket ju att jag åt ganska OK. Ja det gjorde jag men för ofta och det slank ned ett och annat som var mindre lämpligt. Pratade med min dietist. Hon föreslog att jag skulle skriva varje dag allt jag åt och mejla till henne 1 gång i veckan. Det var intressant att göra för mig för det var en del som slank in. Jag skulle uppge allt jag åt i uppskattad mängd och klockslag.


Det är ett väldigt enkelt sätt att hålla koll på vad och hur man äter. Dagboken skall fyllas i och följas varje dag, varje gång du äter eller dricker någonting och inte sammanfattas vid slutet av dagen, för jag lovar att det är jätte lätt att glömma bort under dagen de små ätbara sakerna som åkte in. Skriver man hela tiden blir det till slut en aha upplevelse. 


Jag skriver matdagbok med jämna mellanrum även numera för att ha lite koll på mig själv. Brukar köpa en snygg  anteckningsbok i lagom storlek så att den får plats i min väska.


"Sök inte efter alla fel, sök efter en bättre lösning"


Kram Mia


onsdag 22 september 2010

Dumping,vad är det?

Innan jag gjorde min Gastric Bypas kunde jag ju äta hur som helst och när som helst. Behövde aldrig tänka på sammansättningen av det som skulle ätas. Det var kanske en av anledningarna till att det blev som det blev.
Men efter operationen har jag fått lära mig att det är av  yttersta vikt att veta vad jag behöver för att må bra och inte Dumpa.


Vad är då Dumpa?


Det är ett sätt för kroppen att berätta för mig att jag inte har ätit rätt. Kanske för stor portion eller för mycket fett och sött. Kroppen säger liksom ifrån.
I börja dumpade jag ganska ofta, det tog  ibland ca 2 tim innan attacken kom. Jag kallar det för attack för det är inget jag trivs med att ha. Kroppen blir skakig kallsvettig och hjärtklappning ofta också med trötthet
Det är inte alla som har dumping.  Utan det är väldigt individuellt.  Numera kan jag kontrollera det ganska bra. Ibland när jag går ut och äter kan det hända för ögat ser ju inte allt som finns på tallriken. 
Men jag har ju lärt mig att leva med Dumpingen som en slags" varningsklocka".  Det bäst som hänt mig är ju att jag mår så kanon bra numera och kan leva mitt liv med glädje.


"Äta bör man annars dör man"


Idag blev det wok till middag, grönsaker, strimlad lövbiff  och lite nudlar....


Kram Mia







tisdag 21 september 2010

Ska man va fin får man lida pin

Ja så har det varit under många år. Mina fötter ha inte haft det lätt att vara med mig jämt. De skulle säkert ha valt en annan kropp om de fått bestämt. Varför kan man ju undra, jag har i alla år älskat att gå i höga klackar. Tycker att det är snyggt, kvinnligt och man får  en himla bra hållning. 

Det kanske inte har varit det smartaste sättet att värna om fötterna, man har ju bara ett par! 

Tyngden på trampdynorna har varit ganska kraftig det är ju liksom där tyngden hamnar till slut. Men vad gjorde det på den tiden hade jag ju inte den smärt som jag numera har varje dag. Undra hur många kilo det blir i tyngdkraft? 113 kg på den främre delen av foten? De var ju tur för mig att jag tog mitt förnuft till fånga och började min viktresa neråt..

Men det finns ju lösningar på allt. Med en ortopeds hjälp så blev det i våras inlägg i de flesta skor, ja man kan flytta emellan alla de par jag har. Kan inte fatta att det är så kul med skor, känns som jag har ett par för var dag. 
Men det är jag värd. Till dig som inte vill göra samma misstag, att bruka kroppen maxat så finns det ju bättre val numera. Även jag har börjat inhandla skor med bättre komfort. 

"Sent ska syndan vakna"

Kram Mia


Tack för att just Du

Har hittat till min Blogg. Det är fantastiskt att så många tittat in till mig alla redan.  Jag vill verkligen visa min TACKSAMHET för det. Jag tror att vi borde vara mer tacksamma mot varandra. Ett leende eller några positiva ord på vägen ger så mycket mer än vad många kan ana.

Det värmer i mitt inre. Ger mig inspiration i massor. Och min förhoppning är att även just Du skall få energi i mängder och göra något kreativt av. Som just du mår bra av. Det är alltid det första steget som är svårast att ta, men vet man bara VARFÖR så är det ju så mycket lättare.


"Det finns inget dåligt väder bara mindre tåliga kläder"


Ha en fin dag! Kram Mia

måndag 20 september 2010

Min första plastik operation

Nästan 3 år efter min Gastric Banding var det dax för bröst reduktion..Den gjordes på Huddinge sjukhus. .Jag ler för mig själv när jag tänker tillbaks på besöket när jag och sjuksköterskan kollade in vilken storlek mina nya bröst skulle ha. Det går inte att beskriva hur dessa "plastburkar" i olika storlekar skulle föreställa  ja just bröst...Till slut hittade vi en passande storlek..

Jag gick från storlek på BH från  DD 90 till B 75. 

Operationen gick bra jag låg inne bara någon dag. Väl hemma kunde jag knappt hälla kaffe i min egna kopp, ganska handikappad var men ett tag, men vad gör väl det när det händer så spännande saker i ens liv.

Stygnen/häft klamrar togs bort på mottagningen. Jag låg på britsen mådde så där när jag kände hur de trixade med mig. Så säger den trevliga sköterskan "dom e ju kanon snygga" jag böjde huvudet lite upp såg något svält och lätt blått....ja de var dom kanon snygga brösten. När jag sen skulle resa mig upp från britsen och kolla i spegeln höll jag på att ramla baklänges. 7 Hg på varje sida var bort och även min mitt punkt i kroppen, gud så svajigt det var ett tag. 1.4 kg det är ju en del att tappa bort.

Här började jag känna mig rätt nöjd det var våren -97.  Ni skulle sett mig njuta i NYA Bikins den sommaren utan band som sitter på axlarna. Det är en stor glädje i mitt liv att jag fick göra bröst reduktionen.


PS: Idag blev det Kalkon med Ratatoil till middag.


"Det bästa i världen finns inom två armars räckvidd"

Kram Mia

söndag 19 september 2010

Då & Nu

Jag har ju alltid älskat att lagat mat & bakat. Skulle nog hellre kalla det för ett skapande i köket.. Förr gick jag alltid med ett förkläde på magen när jag var hemma. Bakade nästan varje dag  något åt oss i familjen eller till någon annan familj..Lagade mat till oss och även till andra familjer när det skulle vara större volymer, födelsedagar mm. 

Nu mera bakar jag bra till födelsedagar, eller när lilla barnbarnet snällt frågar. Eller när det ringer någon vän som behöver hjälp så skapar jag ihop något. De vet att det fixar sig bara de hör av sig i tid.

Jag blev om opererad november 2000, till en Gastric Bypas o de har ju varit helt underbart. Det var efter denna operation som jag fattade galoppen på riktigt allvar att jag måste ändra om mitt tänk och framför allt vad jag åt. Planering planering. Ja jag började se till att det som var bra för oss att äta allt fanns hemma och också tillagat.

Det har varit och är en stor hjälp för mig att det alltid finns bra mat klart. När jag kommer hem från ganska långa arbetsdagar behöver jag inte fundera på vad jag skall äta. Utan vad väljer jag av det som finns färdiglagat. 

Oftast tar jag 1 timme på söndag och fixar till det på. Ett par saker går i ugnen och något i grytan. 
Det är svårare att falla för frestelsen, av sådant jag inte mår bra av att äta när jag gör denna planering. Tid och pengar sparar jag nog på också. Och de kan jag ju göra något roligare av än fundera på vad jag skall äta idag.

Idag åt jag Pannbiff med soltorkade tomater körda i mixer, blandat med olivolja.
wokade grönsaker, lite bulgur & tzatsiki...mums så gott de va..

"Det finns ingen glädje som kan mäta sig med den att  tjäna andra"

Kram Mia




lördag 18 september 2010

Livskvalité!

Av högsta nivå är det när det kommer en skuttande liten kille och ropar mormor får du sluta nu! För vi ska spela fotboll. Kunderna ler och undrar om det är mig han kallar mormor? ja helt rätt så är det, värmen sprider sig i kroppen.

Vi packar oss hem regnet vräker ner och jag frågar om det är fotboll som gäller? Han ler och säger vi myser i stället, himla härligt. Vi skaffar oss lite mat på vägen hem önskemålet var kebab denna gång. Massor med grönsaker och kött med bröd och lite annat jox stoppar vi i våra magar. 

Efter maten så händer det som jag inte kunde göra med mina egna barn,,ligga på golvet och köra bil långa stunder, bygga parkerings hus och allt möjligt. Det är en så skön känsla i mig att jag kan njuta av det nu, när ett nytt härligt liv  finns i min närhet.

När vi ligger på golvet och leker ser jag spjuvriga ögon som ligger och rullar runt i hallen jag frågar vad är det som är så kul, inget svar.....Efter en stund frågar han om det finns bruna muffins hemma, nä det finns det inte, en stunds tystnad igen,,då bakar vi tycker jag säger han..och vipps så är vi igång att skapa av det som finns hemma. Vi sitter på golvet framför ugnen och ser hur det växer till sig, han pratar om allt mellan himmel och jord. Kollar att det finns någon tom burk att stoppa bakverket i för jag vill ta med till mamma.....självklart får han det, går härifrån med burk under armen och säger ses snart igen mormor, en annan dag är hans ord.

En underbar kväll med många insikter på livets goda och all den inspiration jag får av att umgås med den lille. Det är ett av mina verktyg!

"Ta vara på ditt liv det går inte i repris!

Kram Mia

 




Ett lärorikt år var det..

Det första året efter övervikts operationen var helt fantastiskt på så många sätt!!! Hur jag kunde röra mig bättre vara med mina barn som då var 3 & 9 år. Hänga med i alla deras aktiviteter och tycka det var kul, inte alltid leta en stubbe eller bänk att sitta på. Gå i trappor, ja det gick också riktigt bra. På den här tiden jobbade jag i vården så det var ju en stor lättnad att bära 30 kg mindre, för jobbet i sig var ju riktigt tungt.

Det var ju även dax att köpa nya kläder som passsade min kropp och jag kan inte i ord berätta lyckan över att gå in i en "vanlig" affär och kunna handla. Även mina skor började glappa.. Jag har ju alltid gillat kläder, färg & form så det var ju en härlig känsla att kunna klä sig som sig själv, inte i det jag fick plats i.

Men hur ser vi på varandra egentligen? Ja det har jag undrat över. Förr tittade folk på mig för jag var stor med en kanske inte alltid för positiv syn. Idag känns det som det är av helt andra anledningar. För det var ingen då som spontant kom fram till mig och sa va det strålar om dig, det har faktiskt hänt nu..Det ger styrka o kraft att hålla sig på banan.


Jag skulle kunna skriva mycket om hur olika jag har blivit behandlad före & efter viktminskningen.  Men den starkast kommentaren var av en äldre man som sa till min dåvarande make att du har fått mycket mindre Mia att tycka om, jag var ju den samma det var ju underhudsfettet som minskat!!!!!

Ha nu en riktig bra dag! Det skall jag ha. Först jobba & idag är det i butik. Sen ska jag mysa med mitt barnbarn.

"Att leva är att uppleva"


Kram Mia

fredag 17 september 2010

Helt galet men sant det är 16 år

Sen jag rullade in på operations avdelningen på Huddinge sjukhus i dag, för att göra min först övervikts operation en Gastric Banding. Vågen stod på 113 kg. Och jag var riktigt nervös - jag kommer ihåg det som det var idag. Det var ju då jag började min livs resa på alla olika plan.
Jag låg inne 5 dagar efter operationen, det var ett ganska rejält snitt jag hade på magen.

Under dessa dagar fick jag information om vad som var mest lämpligt att äta i framtiden. Flytande perioden, puré perioden och vanlig kost. 

Hej o hå det blev soppor kalla och varma i massor, när jag kom till stadiet puré då köpte jag en stav mixer funkade kanon och den har jag fortfarande kvar en kär kompis i mitt kök, allt gick i rasande fart kilona försvann.

Det var här det började bli motstånd igen. Hur skulle jag äta nu DÅ för att behålla vikten och få i mig näring så jag orkade det jag behövde. Mitt beteende kring hur jag åt var ju kvar det sitter ju i huvudet och inte i magen. Började fatta att det var fler saker som måste till,, läsa har ju aldrig varit min grej men här hände något jag tog modet i mig och började läsa böcker om beteende...Den själv Läkande Människan har varit ett av mina verktyg, en kanon bok. 
Det är helt galet men sant som jag skrev i början att jag har under alla dessa år haft regelbunden kontakt med min Dietist hon har varit mitt Bollplank i det mest. Tack för att du stått ut!

Det ni ser här bredvid är Bandet som satt i min mage, ja jag har det kvar som en symbol. Är om opererad Gastric Bypas nu mera återkommer till när-hur-varför det blev så.

"Ett litet steg i taget är hemligheten bakom all framgång"


Ha en fantastisk dag/ Kram Mia

torsdag 16 september 2010

Inte en helt vanlig dag!

Vaknade på småtimmarna och hörde regnet vräka ner. Somnade inte om utan började "jobba" istället. Med planering och mål med mitt liv...gick till slut upp och fixade mig åt lite frukost sen packade jag väskan och tog min morgon promenad på väg till jobbet. Jag har ju lite olika uppdrag idag har jag varit på kontoret..

Lunchdax,,kanon bra hade då bokat tid för 30 min vibrationsträning, himla händigt sätt att få resultat på, har krymt ihop något sen jag startade med denna träning och jag mår kanon. Tillbaks till jobbet mycket papper åt olika håll...ordning och reda..
Efter jobbet var det dax för investerings träff...fick en stund där i mellan och då köpte jag botsen som jag spanat in på morgonen, beiga med lite nitar!

Investerings träffen var en kanon kick..tack alla för att ni delar med er av de goda, att hitta smarta sätt att få pengar att jobba..och att ni är dom ni är. tusen tack...Ja nu börjar ögat bli trött, men halv springer till tåget för nästa utmaning och det är att lära sig allt om hur datorer fungerar, ja lovar att det blir många skratt sent om kvällarna just nu när jag går denna grymma kurs med min fantastiske "lärare" han har tålamod han..

Tänk om alla dagar såg ut så här......häftigt med tillväxt..

" lyfter man huvudet högt nog, ser man inga gränser"

Kram & sov gott! Mia

onsdag 15 september 2010

Mat & Känslor

Jag tänkte dela med mig lite om hur jag ÅT innan jag blev opererad och lite känslor kring ätandet.

Innan övervikts operationen åt jag mycket kraftig husmanskost, efterrätter, bullar och kakor och drack en hel del coca cola!


Men inte alltid i rätt kombination och inte heller i rätt mängd. 

Det jag strävar efter idag och tycker är otroligt viktigt för mig det är att lära mig äta allt men i rätt mängd och vid det rätta tillfällena. Känner mig väldigt nöjd nu mera när jag kommit dit. Har kontroll mellan hungrig och känslomässigt letande i skåpen efter något att stoppa i munnen...ibland frågar jag mig själv varför står du här? och kollar som om du inte visst vad som finns hemma!!!

Den första boken jag läste heter "sockerbomben" den fick jag rekommendation av min dietist att läsa. I början var det tungt men sen när jag började förstå sammanhanget i allt så har jag läst den boken några gånger till för att lättare hålla mig på min bana. Den boken rekommenderar jag också numera till min omgivning.

Tänkte återkomma till det här med kost o meny snart och berätta vad jag äter i dag och hur jag planerar för att få tiden att räcka  till annat än att stå vid spisen..

"Hemligheten med att vara lycklig är förmågan att kunna glädjas med andra"


Kram Mia

tisdag 14 september 2010

Anti- Jantelagen

  • Du är mer värd än du tror
  • Du skall tro att du duger
  • Du har helt unika förmågor
  • Du är en unik varelse
  • Du har all kunskap som du behöver
  • Du är jämlik alla människor
  • Du är av stor betydelse för andra
  • Du sprider glädje till människor
  • Du ger människor ett värde
  • Du kan förverkliga vad som helst
Ibland har jag känt att en del av de människor jag har haft runt mig förr hade en benägenhet att få mig stanna kvar där jag var. Det blev ju otryggt för andra när jag började förverkliga mina drömmar

Jag har hittat mycket kraft i Anti-Jantelagen. Så min förhoppning är att den kan stärka även dig.
För du är den viktigaste personen i ditt liv.

"Varje disciplinerad ansträngning ger mångdubbel belöning"

Kram Mia

måndag 13 september 2010

Bildgalleri på gång!

Nu har jag lagt ut lite bilder så det är lättare och se vad jag startade denna "viktresa" i för skick.

Under tiden jag sitter med mina bilder och tänker tillbaka så har jag TV:n på och kollar Biggest Loser. Jag kan ju se vilket jobb de har framför sig på många olika sätt. Jag önskar er verkligen lycka till.

Spana in fotoalbumet så hörs vi vidare i morgon!

"Den som börjat har gjort hälften"

Kram Mia

söndag 12 september 2010

"Från storlek 52 - 38"

I går hände något stort i mitt liv, jag köpte ett par nya jeans i storlek 38. Dom är mörka och lite lägre i midjan än tidigare byxor och smala ben..De känns bra gott må du tro!

När barnen får nya kläder vill de ju gärna sova med dem....det kändes nästan så för mig i går kväll också att jag av lycka skulle vilja ha byxorna nära.. Men de hänger på en galge i garderoben.

När jag började gå ner i vikt efter min första överviktsoperation så sparade jag ganska mycket kläder när jag började byta storlek. Jag hade storlek 52 när jag var som biggast! Till slut började jag bolla denna fundering med min Dietist om hon hade några förslag på vad jag skulle göra med alla kläder????

Hennes svar var precis vad jag behövde för det löd: Om du har bestämt dig för att gå ner i vikt - varför sparar du då dina stora kläder!!! Efter denna dag har jag gjort mig av med allt utom mina största jeans i stl 52. De har jag kvar som en display och det är kanon för ögat att se dem ibland när det känns svårt.

Det har ju blivit ganska många shopping kassar under årens lopp jag har bytt garderob med jämna mellanrum när jag gått  från 52-38....

"Livet börjar på nytt varje sekund. Låt oss blicka framåt med glädje och möta det. Vi ser bättre när vi blickar framåt än bakåt"


Kram Mia

lördag 11 september 2010

Viktminskning & Rörelsemönster !

Vilken styrka jag får när jag reflekterar över mitt sätt att öka mitt aktiva rörelse mönster!

När jag började förstå att det var mitt ansvar att ta tag i denna kropp var jag i ett ganska destruktivt levande, jag hade ett jobb där jag rörde mig rejält men det var ju kroppen inställd på så det gav ju inget resultat.

Började ge kroppen rätt kost kopplat till ökad aktivitet ja det var ju där skon klämde!

Har alltid cyklat - började cykla mer!
Har alltid gått - går ca 15 000 steg om dagen nu mera!
Åker alltid buss/t-bana kliver numera av minst 1 station före den rätta!
Åker inte buss/t-bana om det är relevant gångavstånd!
Det är bara några saker som jag började ändra, kommer med mera lösningar framöver..

Det är en daglig utmaning att få det resultat jag vill ha, men vilken energi det ger mig tillbaks nu när jag kan se i backspegeln hur min envishet att finna styrka och gå min egen väg har gett mig det liv jag lever idag. Och vikminskningen är jag himla nöjd med - så det är bara för mig att göra dagligen det som behövs för att behålla den!

O jag är helt övertygad om att det jag har gjort kan även du göra. Skaffa bara rätt verktyg så blir det lättare!

"Det är alltid första steget som är svårast att ta"

Kram Mia

torsdag 9 september 2010

Produktsidan på gång!!

Känns riktigt bra att se Produktsidan växa fram! Där kommer finnas både stort o smått som kan hjälpa dig till ett hälsosammare & roligare liv!

Jag kollade på Biggest Loser  i veckan och jag kan lova att det väckte mycket känslor i mig. På många olika sätt!

Jag kunde identifiera mig i mitt gamla jag på många områden:

Vem ägde problemet till min fd övervikt??  Jo det var ju jag. Men det var inte helt självklart för mig då att ansvaret låg på mig.

När jag hittade mitt "VARFÖR"  i mitt sätt att äta o leva blev det ju enklare att göra något åt saken.
-Ledsen, glad, ensam, osynlig......jag tror det finns många anledningar som gör att det leder till ett slags överätande och under stimulans.

Att åka ut ur tävlingen kan som sagt upplevas jobbigt...men det är säkerligen ett uppvaknande som kommer leda till något bra och tydligt i att det kan vara andra behov som är boven i dramat...

"Det enda du kan förändra är dig själv - och därigenom förändras även din omgivning"

Kram Mia

onsdag 8 september 2010

"Det var bättre förut"

Hur menar du då? brukar jag fråga!

När jag vägde 45 kg mer, hur kan det vara bättre?

Bättre för vem? Det har visat sig att under dessa år jag minskat i vikt så har mina "nära" upplevt att det var bättre förut. Ja för dem, var det ju bättre förr... då var ju jag inte den glada idé spruta som jag är idag utan höll ju mest bara med när det var jobbigt o tungt. 

Idag ifråga sätter jag ju varför mår du som du gör!
Hinner inte med det du vill, prioritera då din tid!
Våga sätta gränser!
Jag vet att man hinner det man vill!

Och för dig som funderar på att göra en Gastric Banding operation är mitt goda råd berätta för dem som står dig nära vad du tänker gör, ge dem den information de behöver för att vara en del i din "viktresa".

"Hälsa är något man bygger upp och vårdar precis som en kärleksrelation"

Kram Mia

 

tisdag 7 september 2010

"Min Story" är klar! :)

Vad glad jag är! Nu har jag uppdaterat min hemsida såpass att det det finns en flik där man kan läsa min story! Ta dig gärna tid att läsa igenom den! :)

När det gäller sopsäckarna så räckte inte 48 stycken, det blir säkert minst det dubbla! Skönt att få lite träning på köpet ;) Hela kroppen får jobba heldagspass, (märks idag på träningsvärken) dessutom tillkommer problemlösning för knoppen!

Kram Mia

söndag 5 september 2010

48 sopsäckar!

Hej alla! Jag vill bara säga att det är kul att så många verkar hitta hit och följa min nyfödda blogg som sakta men säkert börjar ta form. Allt detta är väldigt nytt för mig men jag lär mig i rasande fart.

Att börja twittra, facebook'a och blogga är ännu ett frö till förvåning för dem i min omgivning, särskilt min familj som har svårt att tro att jag ska göra samma sak som blondinbella, kissie, kenza och alla de där småtjejerna ;) Nu ska jag ju inte göra riktigt samma sak men det hoppas att besökarna hit har förstått :)

De senaste dagarna har vart fyllda med att hjälpa min pappa flytta och rensa ut hans lägenhet.. 48 sopsäckar köpte jag! Hoppas det räcker ;) Skönt att få saker och ting överstökade.

Håll utkik nu i dagarna då lite mer innehåll kommer att dyka upp, t.ex. "min story" samt information om erbjudanden o dyl.

Ha det bra så länge så hörs vi snart!
Kram Mia!

fredag 3 september 2010

Att vara Mamma åt sin Pappa!

Jag har under många år funderat över hur livet kan bli så hjälplöst ibland,
när en person som vartit så social, kreativ kunnig på mycket faller mellan stolarna.
Inte liksom passar in någonstans, hur liten jag som dotter är när mina ord inte är från rätt person- min pappa...

- se sin far år efter år inte förstå sitt eget bästa
- se sin far falla ihop av alkoholmissbruk
- se sin far fara illa - inte må bra
- se sin far med sökande ögon be om hjälp

Och det jag NU vet är att om man är tillräckligt envis och har med rätt personer att göra så går allt att vända till något gott!

Jag är helt övertygad om att det jag har lämnat bakom mig, min "övervikt"! har en del med min fars missbruk att göra. För mig blev det sockerberoende istället som jag fick stångas med att komma ifrån...

"När livet ser som mörkast ut, ge inte upp, för runt hörnet finns vändpunkten och ljuset"

Kram Mia

onsdag 1 september 2010

Dagens 3 tankekorn...

Om du inte står för någonting kommer du att falla för vad som helst.
- Malcolm X

Livets högsta glädje är att älska, inte att bli älskad; Att giva, inte att få; Att tjäna, inte att bli tjänad; Att vara en stödjande hand för den som har det svårt; Att vara en stärkande dryck för den som är svag; Det är att känna livets högsta glädje.
- Red Cloud

Gör det som du är rädd för, och din fruktan ska försvinna. Utför handlingen, och du ska få kraft. Låt bli att utföra den, och kraften ska tas ifrån dig.
- Ralph Waldo Emerson

Kramar Mia!