Ett lärorikt år var det..

Det första året efter övervikts operationen var helt fantastiskt på så många sätt!!! Hur jag kunde röra mig bättre vara med mina barn som då var 3 & 9 år. Hänga med i alla deras aktiviteter och tycka det var kul, inte alltid leta en stubbe eller bänk att sitta på. Gå i trappor, ja det gick också riktigt bra. På den här tiden jobbade jag i vården så det var ju en stor lättnad att bära 30 kg mindre, för jobbet i sig var ju riktigt tungt.

Det var ju även dax att köpa nya kläder som passsade min kropp och jag kan inte i ord berätta lyckan över att gå in i en "vanlig" affär och kunna handla. Även mina skor började glappa.. Jag har ju alltid gillat kläder, färg & form så det var ju en härlig känsla att kunna klä sig som sig själv, inte i det jag fick plats i.

Men hur ser vi på varandra egentligen? Ja det har jag undrat över. Förr tittade folk på mig för jag var stor med en kanske inte alltid för positiv syn. Idag känns det som det är av helt andra anledningar. För det var ingen då som spontant kom fram till mig och sa va det strålar om dig, det har faktiskt hänt nu..Det ger styrka o kraft att hålla sig på banan.


Jag skulle kunna skriva mycket om hur olika jag har blivit behandlad före & efter viktminskningen.  Men den starkast kommentaren var av en äldre man som sa till min dåvarande make att du har fått mycket mindre Mia att tycka om, jag var ju den samma det var ju underhudsfettet som minskat!!!!!

Ha nu en riktig bra dag! Det skall jag ha. Först jobba & idag är det i butik. Sen ska jag mysa med mitt barnbarn.

"Att leva är att uppleva"


Kram Mia