Att vara Mamma åt sin Pappa!

Jag har under många år funderat över hur livet kan bli så hjälplöst ibland,
när en person som vartit så social, kreativ kunnig på mycket faller mellan stolarna.
Inte liksom passar in någonstans, hur liten jag som dotter är när mina ord inte är från rätt person- min pappa...

- se sin far år efter år inte förstå sitt eget bästa
- se sin far falla ihop av alkoholmissbruk
- se sin far fara illa - inte må bra
- se sin far med sökande ögon be om hjälp

Och det jag NU vet är att om man är tillräckligt envis och har med rätt personer att göra så går allt att vända till något gott!

Jag är helt övertygad om att det jag har lämnat bakom mig, min "övervikt"! har en del med min fars missbruk att göra. För mig blev det sockerberoende istället som jag fick stångas med att komma ifrån...

"När livet ser som mörkast ut, ge inte upp, för runt hörnet finns vändpunkten och ljuset"

Kram Mia