Vi packar oss hem regnet vräker ner och jag frågar om det är fotboll som gäller? Han ler och säger vi myser i stället, himla härligt. Vi skaffar oss lite mat på vägen hem önskemålet var kebab denna gång. Massor med grönsaker och kött med bröd och lite annat jox stoppar vi i våra magar.
Efter maten så händer det som jag inte kunde göra med mina egna barn,,ligga på golvet och köra bil långa stunder, bygga parkerings hus och allt möjligt. Det är en så skön känsla i mig att jag kan njuta av det nu, när ett nytt härligt liv finns i min närhet.
När vi ligger på golvet och leker ser jag spjuvriga ögon som ligger och rullar runt i hallen jag frågar vad är det som är så kul, inget svar.....Efter en stund frågar han om det finns bruna muffins hemma, nä det finns det inte, en stunds tystnad igen,,då bakar vi tycker jag säger han..och vipps så är vi igång att skapa av det som finns hemma. Vi sitter på golvet framför ugnen och ser hur det växer till sig, han pratar om allt mellan himmel och jord. Kollar att det finns någon tom burk att stoppa bakverket i för jag vill ta med till mamma.....självklart får han det, går härifrån med burk under armen och säger ses snart igen mormor, en annan dag är hans ord.
En underbar kväll med många insikter på livets goda och all den inspiration jag får av att umgås med den lille. Det är ett av mina verktyg!
"Ta vara på ditt liv det går inte i repris!
Kram Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar