Vasalopps Söndag!

Visst är det härligt att se detta hav med människor ta sig fram på skidor...vissa med STORT FOKUS och andra med bara roligt i blicken...Skidkläder eller kläder för att synas i TV....På ett sätt gillar jag Vasaloppet...Norrlännings om man är har det ju åkts en och annan mil på längden under uppväxten, det är riktigt skönt...att glida fram i spåret, men jag som då är höjd-rädd kom aldrig över den tröskeln.... innan jag la skidorna på hyllan. När det var för stora backar nerför så ja just det!!!! Jag tog av mig skidorna och gick nerför! Det är så sant som det är sagt...

Men det finns en avigsida med Vaslopps söndag. Just en sådan söndag var det dax för min pappa att läggas in på sjukhus för "rehabilitering". Som barn ( ca 10 år) var jag, har man ju inte riktigt kläm på allt som  händer, utan man känner det i magen eller på något annat sätt...Kan inte ta på det...försöker att förstå men hur skall man det som barn... Han tog sina packade väskor och for iväg, inte fick man besöka honom heller. Men hem på någon slags permission kom han...

Varje år när denna Söndag dyker upp så kommer också "min inre bild" på hur det var just den söndagen när han åkte. Att komma ihåg bilder (det man sett) framför sig och  även dofter kan sätta sina spår......Men min totala övertygelse är att mina föräldrar gjorde sitt allra bästa.. Jag kan bara hoppas att jag som förälder & morförälder gör mitt allra bästa... Med en annan öppenhet och närvaro i allt som händer i livet..

Dagens Vasalopp ger de bästa förutsättningarna, det går undan i spåret......Heja Heja... håll tempot till Mora..

Ha en fantastisk dag! Det skall jag ha...//Mia

Härlig morgon!

Visst finns det hopp!! På att våren börjar knacka på dörren.. Nu på förmiddagen har jag varit ute och tagit en runda i solen.... Hur skönt som helts, men halt.. Broddar skulle suttit snyggt. Men nu valde ju jag att vara kaxig och inte köpa sådana. Men till nästa vinter...får man kanske tänka andra tankar..Det låter ju så kul när man går med dem på icke hala underlag..men men...ett annat år..

Den sista veckan har jag helt oplanerat träffat flera personer som fanns i mitt liv för länge sedan..nu under rundan så slog mig tanken...hur olika de bemöter  mig idag...Någon blir flamsig och vet inte vad blicken skall ta vägen och pratar om allt som är ganska oviktigt...medans  de andra stannar upp blir glada vi kramas .... både blanka ögon och stora skratt känns så bekvämt från oss.... Jag tror att det är just det man kan kalla vänskap på djupet.. Att bemöta människor för hur stor storlek de har på kläderna??? känns ju rätt kallt..Istället för att se människan i kläderna...Det finns något att bita i för många...

"Jag är lycklig idag - jag har fått vatten i köket"


Kram Mia

Ett ord på vägen...

Boken som jag håller på att läsa (Munken som sålde sin Ferrari") får mig att stanna till i tanken.... och se hur "tokigt" jag och säkert många med mig har prioriterat eller prioriterar fortfarande....

Många kloka ord är det...Men ett som jag kunde identifiera mig rätt starkt med vill jag dela med dig!

"Min vän - att säga att du inte har tid att förbättra dina tankar och ditt liv är som att säga att du inte har tid att tanka bilen för du måste köra vidare. Det straffar sig till sist"


Det var ett Citat ur boken...


När jag började läsa boken denna gång...var jag faktiskt lite "rädd" att det skulle vara skitjobbigt..men det kan ju var jobbigt på olika sätt...Denna gång var jag REDO...för jag har faktiskt mest läst med ett leende på läpparna till och med skrattat vid flera tillfällen...Ganska intressant hur vi tar emot!!! Redo eller inte..Tolkar orden...på  ont eller gott..


Det bäst jag gjort på länge är att just stanna upp... och det är så mycket fint som kommit till mig!!


"Att stänga gamla dörrar & öppna nya dörrar ger livskraft"

Kram Mia

Vart 5:e barn väger för mycket!

Som före detta överviktig, även som barn var jag det, ja just överviktig eller "rulltig" som det även kallades när jag var barn.. Jag har funderat en hel del på vem som bar ansvaret till  just min övervikt??  För det kan ju inte varit jag som barn som skulle haft kunskapen om vad jag borde äta och vad jag åt.. Det borde ju varit de som var vuxna runt mig som skulle haft den kunskapen...Kunskapen kanske fanns, det vill jag hoppas men just i mitt fall som duktig flicka blev det onyttiga saker om jag matades med när ja gjort något bra.. Kan man inte vis sin glädje utan fel mat och sötsaker??? Jo men visst kan man det.. jag har själv barn och inte är de sockermatade i belöning! Visst kan man ge sina barn festlig mat och även godis...men in alltid..Jag tror på sätta gränser..och det är ju vi vuxna som borde lägga ribban. Sedan när barnet växer upp och skall eventuellt börja sin resa från övervikten??? Vem är det som får det jobbigt då??? Är det inte barnet??

Det pratas ju så mycket om att  övervikten är större i förorter med lägre inkomster. Lite pengar i plånboken. Då borde de ju vara tvärtemot. För att köpa all denna halv & hel färdig mat tycker jag är dyrt. För de pengarna kan det ju bli hur mycket bra mat som helst om man köper råvaror och lagar till själv..Eller?? Problemet ligger någon annanstans är min tro.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8653479.ab

Att det är ett problem med övervikt det har ju ingen kunnat missa??? Frågan är väl vem eller vilka som bär ansvaret?

"Att finna roten till det onda är inte alltid lätt, men vem har sagt att det skall vara lätt""

//Mia

Kunde inte hålla mig längre!!

I dag gick det inte längre att bara titta på spisen...Inför stambytet förberedde jag en massa matlådor och fyllde frysen...men det har ju gått några veckor nu!! Så det börjar ta slut...Det är inge "hit" att fixa massa disk och springa med diskbalja...inte min grej & kallt är det också när man först skall ut för & komma in till diskstationen...

Men idag kände jag ett stort behov av att få varva ner...komma till ro...samla ihop mig efter allt som hänt sista tiden..Det har hänt så fantastiska saker så jag nyper mig i armen mellan varven för att se att det gör ont...för då är det ju inte en dröm... utan sanning... Och samla ihop mig det gör jag bäst när jag står och fixar och flosoferar och kommer på nya recept ....Det är som Kajsa Varg...man tager vad man haver... Idag tog jag och wokade broccoli med vitlök och chili... I pannan ligger de fläskfile som ja stekt med smör & rapsolja  passerade tomater och gul paprika fick också vara med dagen till ära...


Jag lääängtar så till allt är kart i mitt hem!! Tänk bara när det rinner vatten igen i köket...Då blir det ju liksom lyx.....av högsta klass...Tänk så bortskämda vi är igentligen...men all bekvämlighet....När det är så många som inge har...

Kram Mia

Träningsresultat...6 månader senare!

6 månaders träning på Vibrationsplattan  http://www.biokarma.se/content.php?page=2  har gjort sitt allra bästa. Dax att fira!!!! Att ge sig en klapp på axeln känns ganska bra... Jag började med 2 gånger i veckan i 5 månader. Den sista månaden har jag kört 3 pass i veckan...Det har verkligen gett resultat. Men just för stunder så är det inte riktigt bekvämt att träna 3 ggr i /v. Motstånd pågår i kroppen, men det är ju någon tröskel jag håller på ta mig över. Och det tar ju ett tag...Så det är bara och bita i..Och se sitt "VARFÖR" med träningen. Och hur mycket bättre jag mår av det.. Även när det är tungt!!!!! Jag har fått muskler och bränt en hel del underhudsfett...Fått mycket bättre balans, för det har jag haft dålig.. Min hållning har även blivit bättre...(Rakare i ryggen)...
Att sätta mål och delmål gör jobbet så mycket roligare..Och framför allt när resultaten kommer.. Ge sig själv morötter. Både små och stora..Tänk om någon  eller jag själv hade sagt till mig för si sådär en 15 år sedan att livet skulle se ut som det gör nu..Då hade jag nog ruskat på huvudet och sagt något bortförklarande..Som det skulle hjälpa mig..Eller byggt en osynlig mur....jag hör inte vad som sägs !!! Att du kommer träna på ett så organiserat sätt... Jag får ett leende på mina läppar när jag tänker tillbaks på hur det varit....

Så har måtten förändrats sig på 6 månader:

• Midja 87/84
• Bröst  90/83
• Lår     60/54
• Stuss  104/100,5

Snart iväg på nästa pass för kropp & knopps bästa.

"Ta vara på ditt liv det går inte i repris"

Kram Mia

Linser ja visst...

Så kom då denna dag när det var dax att gå linskurs på Synoptik...Efter ca 1½ timmer testande av olika sorters linser kommer vi fram till ett par som kanske kan bli kompis med mig och min syn...tar mig därifrån med glasögonen i ett fodral...känns bra naket på näsan när man har haft bågar i nästan hela sitt liv... Nästan lite kallt om ansiktet...

Spegel som förstorar rejält fick inköpas för att överhuvud taget se något...för utan glasögon är jag då inte kaxig...hua va det är suddigt....efter några timmar skulle linserna ut...ja det tog då inte så lång tid som och få dit dem...Om jag i min vildaste fantasi har kunnat lista ut hur trevligt det skulle vara att ha linser.....då har jag skaffat de tidigare...vill jag lova......Fåfäng? ja varför inte.... Vi lever ju bara en gång... Kan jag nu bara få detta att fungera så bra som det bara går...Hur underbart som helst....... Just nu känns det som jag rekommenderar alla att ha linser.... vare sig man behöver eller inte.......


Dax o leta kudden...Kram o sov gott...