Nu har jag tittat på Kalla fakta. Har ju tidigare i min Blogg berättat att jag är om opererad från Banding till Gastric Bypass. Den första operationen gjordes-94 & den sista 2000. Mycket av Daisys berättelse kan jag stryka under.. Jag mår så fantastiskt BRA efter min GBP så jag vill under inga omständigheter vara utan den.
Men det jag vill stryka under är ju att det är en operation vi får i magen... Det är ett verktyg till att hjälpa oss till ett mer hälsosamt liv. Att förändra sitt liv så det blir en hållbar del kan ju för vissa vara ett större besvär. Men min tro är att om man tar reda på "varför" man är överviktig så blir det ju enklare att lösa den gåtan... Att ställa sig frågan? Är jag redo för förändring? Kan ju vara till hjälp.
Länk till http://www.tv4.se/kalla_fakta..
Det finns mycket att skriva om i denna stund, tankarna snurrar på olika sätt i mitt huvud...
Eftervård!
Tiden efter operation kan man nästan dela in i olika cykler. När olika bollplank och "verktyg" behövde finnas till hands.. på olika vis och olika för oss alla. Men alla går ju igenom en förändring på ett sätt. Att möta sitt nya liv och ta emot det på ett hälsosamt sätt är viktigt.. Innan bilden i spegeln och självbilden stämmer överrens.
Det finns mycket att skiva om:
- Viktminskningen
- maten före och efter
- rörelsemönster
- livsstilen
- relationer
- dumping
- plastikoperationer
- byta storlekar
- beteende & attityder
Har du frågor eller funderingar kring operationen ställ frågor till mig. Så kan vi leva ett hälsosammare liv tillsammans!
Drömmar kan bli sanna! Kram Mia
God morgon Mia.
SvaraRaderaTack för dina ord som du skrev i kommentaren på min blogg.
Är så glad att jag fått in ännu en energigivande människa i mitt liv
(Ni är inte många, har tyvärr fler energitjuvar än energigivare hos mig, så jag samlar
Er med glädje.)
Du har gjort ett härligt jobb Mia, du är inspirerande och jag hoppas fler går i dina fotspår efter operationen. Många verkar se det som en quickfix, tyvärr. Men det är ju en lång bit att gå bara till att få en operation men sen hamnar de tillbaka i samma spår igen. Minns hur jag sprang på apoteket åt syrran och köpte Modifast-soppor och dyl då de saknade smaker i Hudik där hon bor, trodde i mitt stilla sinne att hon skulle ändra sig sedan, att hon skulle flytta handen från godisskålen till något annat, men inte. Blir så frustrerad.
Jag hoppas jag kan få till något av mitt liv med, komma vidare, in på den väg jag vill gå och fortsätta med. Om det så krävs att jag lämnar Gävle, det spelar ingen roll för mig. Bara jag får utlopp för det jag brinner för, och får ut bland människorna och hjälpa. Jag kan inte bara stå och se på längre. Även om det är här i länet hjälpen behövs, det hör man ju. Har ju varit i kontakt med de ansvariga på samhällsmedicin men resurserna/pengarna finns ju inte, just nu känns det som om allt går emot mig. Tur att ni finns där som rycker upp mig gång på gång. Små ord, små gester, det värmer.
Läser din blogg, tittar på dina bilder. Tack för att jag får ta del av ditt liv. Ska ta och länka till den på min blogg med. Är ledig imorgon, ska ta lite egen tid vid datorn hemma då, i lugn och ro då man inte får sitta i fred här.
Ta hand om dig, och hoppas att vi ses snart igen. Kanske utanför Paulun, i lugn och ro. Vem vet.
Kram i massor
Katrin! Ett stort tack till dig för det härliga brevet du skrivit till mig. Jag delar gärna med mig om det som varit..För det är mitt livs bästa beslut att komma till hälsa från ohälsa..
SvaraRaderaDu gör ett bra jobb och har ju själv förändrat i massor till det bättre..Glöm inte bort att du bara kan förändra dig själv.. Andra måste själv komma till insikt att de äger sitt liv..Innan den tanken kommit kan ingen bryta igenom. Även om man gärna skulle vilja..
Va rädd om dig/ Kram Mia o vi träffs igen va så säker...